tankeknarkare

jag fyllde 23 för snart ett år sen.
livet flöt på som det skulle.
en månad senare sa det tvärstopp. som en spade i ansiktet.
för första gången i mitt liv kände jag känslor som ville käka upp mig.
saken blev inte bättre av att 3 personer fattades, de var alla flera timmar & mil ifrån.
det är då man väljer att låta det äta upp en eller skaka av det.
jag skakade av det, med hjälp av de få jag behöver i mitt liv som var kvar här hemma.
jag slet som ett djur i skolan och klättrade till toppen för att stanna där.
2009 hade nyss gått in i 2010 och allt vändes upp&ner igen.
denna gången var det kroppen som spökade.
jag har mer eller mindre oroat mig fram till juli då allt verkade ordna upp sig.
jag slet på jobbet i den värsta värmen.
slutade en fredag.
det var samma helg alex lämnade Sverige.
då började kroppen spöka igen.
min kropp håller på att återhämta sig igen.
det har varit ett skitår faktiskt.

men det finns vissa höjdpunkter trots all skit.
lina kom hem igen.
jag läste upp mina slutbetyg med stil. det kommer jag komma långt på.
min ekonomi har varit bättre än på länge trots att jag inte längre delar utgifter med någon eller har en normal månadslön. shoppinglycka med andra ord.
men bäst av allt: jag vågade satsa och lyckades.

för så länge man tror på sig själv kommer man lyckas.
även om det tar emot

imorn tänker jag spå mitt 24 år.