tankeknarkare

vet inte hur lång tid som passerat, det känns som en evighet.
det känns blurrigt, som en rörig fläck.
men jag hoppas innerligt att det håller på att ordna upp sig.
för varken jag eller min kropp pallar mycket mer.
men ur allt dåligt måste väl ändå något gott komma?
well, det verkar som jag tappat nått kilo eller tre. yaay.
har åtminstone inte förlorat den fantastiska egenskapen sarkastisk!

boka tid här och där.
pröjsa räkningarna.
ut och gå en runda innan jag glömmer hur friskluft känns i lungorna.
vänta på mamma.