tankeknarkare

trodde nästan att stunden var kommen -
dagen då jag inte längre tror på min egna förmåga!
håller tummarna för mig själv än!
har dock valt att öva på annat, nämligen hur man blir en god förlorare.
ingen gillar att förlora, inte jag iaf!
gillar inte ens att förlora för att det ska gå bättre nästa gång.
innebörden av att förlora i detta fall är att inte lyckas på kvällens matteprov.
och jag är en dålig förlorare, nästan en sån som skulle kunna fysiskt slå min motståndare,
särskillt om den är en mallpadda!
nej att sitta och hymla om att jag är en graciös förlorare är slöseri med tid.
hursomhelst.
sitter och övar på att hålla god min, trots ett rödsprängt argt ansikte.
flinar väl mest åt mig själv för jag ser så jävla dum ut.
ser ut som en galning.
skiftar nog till plan B istället:
ge henne det förbannade provet, som jag suttit med tills tålamodet tar HELT slut.
säg hejdå med vänlig ton.
gå mot bilen och släppa lös tard-skriket!

så om någon hör något konstigt, oroa er inte, det är bara jag!